När någon begår ett brott kan flera påföljder komma i fråga. En påföljd är det som i vardagligt tal ofta kallas för straff. I brottsbalkens mening är däremot endast böter och fängelse straff. Exempel på påföljder är förutom fängelse och böter även villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Skadestånd är däremot inte en påföljd, även om många tror det. 

Det vanligaste är att domstolen beslutar om påföljd för brott efter en rättegång. Men det finns vissa situationer då en påföljd kan beslutas om på andra sätt. Nedan följer en kort redogörelse för det. 

Ordningsbot

Ordningsbot är en form av böter som får utfärdas direkt av bland annat en polis eller tulltjänsteman. En ordningsbot kan endast utfärdas vid brott som har penningböter i straffskalan. I ordningsboten står det vilket brott det gäller, när det har ägt rum och den påföljd som ska följa på brottet, alltid i form av ett bötesbelopp. En förutsättning för att utfärda en ordningsbot är att den misstänkte erkänner brottet. 

Om den misstänkte godkänner ordningsboten motsvarar det en dom som har vunnit laga kraft. Den som godkänt en ordningsbot ska då betala bötesbeloppet och uppgifterna om brottet förs in i belastningsregistret. 

Strafföreläggande 

Vid mindre allvarliga brott kan åklagaren besluta om att meddela ett strafföreläggande istället för att väcka åtal. I strafföreläggandet står det vilket brott den misstänkte har begått och hur han eller hon har begått det. Det står även vilken påföljd som ska följa av brottet, antingen böter eller villkorlig dom. Den misstänkte kan sedan välja att acceptera eller inte acceptera strafföreläggandet.

Om den misstänkte accepterar strafföreläggandet så motsvarar det en dom som har vunnit laga kraft. Han eller hon ska då betala böterna och uppgifterna om brottet förs in i belastningsregistret. 

Åtal 

Om åklagaren anser att det i en förundersökning framkommit uppgifter som innebär att den misstänkte kan fällas för brott ska åklagaren väcka åtal. Åtal väcks genom att åklagaren lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. I stämningsansökan står det vilka brott som den misstänkte åtalas för, vilka omständigheter som utgör de åtalade brotten och vilka bevis som åberopas. Därefter startar en rättegång i domstolen. Under rättegången hålls bland annat förhör med den tilltalade (så kallas den misstänkte efter att åtal väckts) som då får möjlighet att framföra sin berättelse om vad som hänt. 

Tingsrätten beslutar sedan om den tilltalade ska dömas för brott eller inte. Vid fällande dom bestämmer tingsrätten en påföljd för brottet. Om den som blir dömd är missnöjd med domen kan han eller hon överklaga domen till hovrätten.